Blogg D - The elements of Journalism

I mitten av 1990-talet förändrades medielandskapet. Tidningar, böcker, film, radio och TV fick konkurrans av de nya sociala medierna och förpassades till något som kom att kallas gammelmedia. De nya stjärnorna blev medier med epitet interaktivitet och en inte längre enkelriktad distribution. I det förändrade medielandskapet är det istället medborgarna som står för en stor del av materialet som obehindrat passerar både redigering och redaktioner. Det låter vackert – egenproducerat material som distribueras av och för folket. När, var och hur som helst. Men klarar vi av att axla rollen som den gode journalisten och behöver vi det? Finns det egentligen något som kan kallas god journalistik? Kan den objektiva nyhetsförmedlingen tappas bort och förvandlas till propaganda i det förändrade landskapet? Hur påverkas pressfrihet, rättssäkerhet och integritetsskydd i de nya medierna?

Än så länge kan ingen se in i framtiden, men vi kan försöka gissa och förutspå hur det kan komma att se ut. En enligt mig kvalificerad gissning (och som faller mig i smaken) är journalistiken 3.0 som symboliserar en syntes av gammelmedier och nya sociala medier. Journalistiken 3.0 har inte för avsikt att pensionera gammelmedierna, men är heller inte rädd för att bjuda in och låta de sociala medierna ta plats. Här förlorar journalisterna sitt informationsmonopol och tolkningsföreträde och därför också till stor del sin makt. De blir inte längre ensamma sållare. Istället blir allmänhets- och journalistflödet likvärdiga och strömmar tillsammans. Realtiden och dess dementier och kommentarer spelar en större roll med hjälp av t.ex. bloggar, Twitter och Facebook.

En god journalistik finns till för medborgarna

I boken The Elements of Journalism konstateras att en god journalistik finns till för medborgarna. Samtidigt kritiseras journalistikens otillräcklighet gällande sitt skapande av nischer och kategoriseringar.

”Television aimed at women eighteen to thirty four, or Generation X, or soccer moms, or football fans is likely to alienate larger numbers of the very group at which it is aimed. People are simply more complex than the categories and stereotypes we create for them.” 

      

Citatet kan tolkas som ett bevis på att journalistiken 3.0 faktiskt kan leda till något som kommer både journalister och allmänheten till nytta. Att inte ta tillvara på den tekniska utvecklingens verktyg och möjligheter att inkludera medborgarna skulle därför rimma illa med ett av journalistikens viktigaste kriterier – att finnas till för medborgarna. De sociala mediernas intåg främjar gammelmedias förmåga att finna fler och nya infallsvinklar. Om fler medborgare känner sig representerade borde också journalistiken anses godare.

I takt med att flödena ökar blir valmöjligheterna fler. Det blir därför både nödvändigt och ett måste att välja. Valen kommer naturligtvis baseras på personligt intresse och smak. Utan en kritisk hållning till informationskällan riskerar mottagaren att utsättas för propaganda. Förhoppningsvis kanske den ökade interaktiviteten kan komma till nytta även här. Om jag personligen inte väljer att ifrågasätta min källa kommer förmodligen någon annan att göra det. I dagens svenska kontext, och låt oss hoppas även i den framtida, har jag svårt att föreställa mig en propagandakanal agera ostört. Istället anser jag att den ökande möjligheten till interaktivitet kommer att försvåra propagandaspridning och därför bidra till ett tryggare klimat för nyhetskonsumenterna. Om journalister tar del av och låter sig inspireras av vanliga människors nyhetsflöden kommer rapporteringen av händelser komma närmare sanningen. Något som i boken The Elements of Journalism beskrivs som journalisternas främsta skyldighet.

Information som noggrant bokfördes av DDR:s säkerhetspolis innan kommunismens fall delar vi nu, ofta utan eftertanke, med oss av utan att blinka.

När det handlar om pressfrihet borde de sociala mediernas förmåga att öka interaktiviteten ses som en positiv förbättring. När utrymmet och verktygen för att uttrycka sig i tal och skrift blir fler och lättillgängliga ökar möjligheten att yttra sig för den vanliga människan. Vilket bör uppmuntras av ett land som månar om yttrandefriheten. I regeringsformens första kapitel står skrivet att folkstyre bygger på fri åsiktsbildning. I det andra kapitlet räknas bland annat grundläggande rättigheter som yttrandefrihet och informationsfrihet upp.

Svenska grundlagar ger medborgarna ett bra skydd gentemot staten. 1995, ungefär samtidigt som gammelmedier blev just gammelmedier började dock Europa Konventionen, som har en mer tveksam inställning gällande de grundläggande friheterna, gälla som svensk lag.

”Konventionen garanterar i artikel 10 yttrande- och informationsfriheterna, men godtar samtidigt att stater som är bundna av reglerna gör undantag från dem med hänsyn till vagt definierade intressen, som den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott, skyddande av hälsa eller moral, av enskildas goda namn och rykte m.m.” 

För att vara helst säker på att Konvention utgör ett skydd gällande ett yttrande krävs helst att man studerar rättspraxis från Europadomstolen. Något som jag är övertygad om att ganska få svenska användare av sociala medier är medvetna om (inklusive mig själv som relativt aktiv bloggare, facebook-användare och twittrare).  

Integritetsskyddet riskerar också att skadas när vi frivilligt lägger personliga åsikter, känslor och tankar i händerna på de sociala medierna och dess koncentrerade ägarskap. Här skyddas vi varken av svensk lagstiftning eller av en Europa Konvention. Information som noggrant bokfördes av DDR:s säkerhetspolis innan kommunismens fall delar vi nu, ofta utan eftertanke, med oss av utan att blinka. Kanske är en jämförelse med DDR:s säkerhetspolissystem och de sociala mediernas ägare en överdrift, men vi bör tänka på att informationen vi delar lagras och att vi som användare inte har rätt att radera den.

/Karolina Dahlgren        

Källor:

Bill Kovach & Tom Rosenstiel, (2007), The Elements of Journalism

Anders R Olsson, (2009), Yttrandefrihet & tryckfrihet  

www.newsmill.se  

P1, Journalistik 3.0 och den digitaliserade demokratin – Almedalen, 2011-07-07