I
mitten av 1990-talet förändrades medielandskapet. Tidningar, böcker, film,
radio och TV fick konkurrans av de nya sociala medierna och förpassades till
något som kom att kallas gammelmedia. De nya stjärnorna blev medier med epitet interaktivitet
och en inte längre enkelriktad distribution. I det förändrade medielandskapet
är det istället medborgarna som står för en stor del av materialet som
obehindrat passerar både redigering och redaktioner. Det låter vackert –
egenproducerat material som distribueras av och för folket. När, var och hur
som helst. Men klarar vi av att axla rollen som den gode journalisten och
behöver vi det? Finns det egentligen något som kan kallas god journalistik? Kan
den objektiva nyhetsförmedlingen tappas bort och förvandlas till propaganda i
det förändrade landskapet? Hur påverkas pressfrihet, rättssäkerhet och
integritetsskydd i de nya medierna?
Än så länge kan ingen se in i
framtiden, men vi kan försöka gissa och förutspå hur det kan komma att se ut. En
enligt mig kvalificerad gissning (och som faller mig i smaken) är journalistiken
3.0 som symboliserar en syntes av gammelmedier och nya sociala medier. Journalistiken
3.0 har inte för avsikt att pensionera gammelmedierna, men är heller inte rädd
för att bjuda in och låta de sociala medierna ta plats. Här förlorar
journalisterna sitt informationsmonopol och tolkningsföreträde och därför också
till stor del sin makt. De blir inte längre ensamma sållare. Istället blir
allmänhets- och journalistflödet likvärdiga och strömmar tillsammans. Realtiden
och dess dementier och kommentarer spelar en större roll med hjälp av t.ex.
bloggar, Twitter och Facebook.
En god journalistik finns till för medborgarna
I boken The Elements of Journalism konstateras att en god journalistik
finns till för medborgarna. Samtidigt kritiseras journalistikens
otillräcklighet gällande sitt skapande av nischer och kategoriseringar.
”Television aimed at women eighteen to thirty four, or
Generation X, or soccer moms, or football fans is likely to alienate larger
numbers of the very group at which it is aimed. People are simply more complex
than the categories and stereotypes we create for them.”
Citatet kan tolkas som ett bevis på att
journalistiken 3.0 faktiskt kan leda till något som kommer både journalister
och allmänheten till nytta. Att inte ta tillvara på den tekniska utvecklingens
verktyg och möjligheter att inkludera medborgarna skulle därför rimma illa med
ett av journalistikens viktigaste kriterier – att finnas till för medborgarna. De
sociala mediernas intåg främjar gammelmedias förmåga att finna fler och nya
infallsvinklar. Om fler medborgare känner sig representerade borde också
journalistiken anses godare.
I takt med att flödena ökar blir
valmöjligheterna fler. Det blir därför både nödvändigt och ett måste att välja.
Valen kommer naturligtvis baseras på personligt intresse och smak. Utan en
kritisk hållning till informationskällan riskerar mottagaren att utsättas för
propaganda. Förhoppningsvis kanske den ökade interaktiviteten kan komma till
nytta även här. Om jag personligen inte väljer att ifrågasätta min källa kommer
förmodligen någon annan att göra det. I dagens svenska kontext, och låt oss
hoppas även i den framtida, har jag svårt att föreställa mig en propagandakanal
agera ostört. Istället anser jag att den ökande möjligheten till interaktivitet
kommer att försvåra propagandaspridning och därför bidra till ett tryggare
klimat för nyhetskonsumenterna. Om journalister tar del av och låter sig
inspireras av vanliga människors nyhetsflöden kommer rapporteringen av händelser
komma närmare sanningen. Något som i boken The
Elements of Journalism beskrivs som journalisternas främsta skyldighet.
Information som noggrant bokfördes av DDR:s
säkerhetspolis innan kommunismens fall delar vi nu, ofta utan eftertanke, med
oss av utan att blinka.
När det handlar om pressfrihet borde
de sociala mediernas förmåga att öka interaktiviteten ses som en positiv förbättring.
När utrymmet och verktygen för att uttrycka sig i tal och skrift blir fler och
lättillgängliga ökar möjligheten att yttra sig för den vanliga människan.
Vilket bör uppmuntras av ett land som månar om yttrandefriheten. I regeringsformens
första kapitel står skrivet att folkstyre bygger på fri åsiktsbildning. I det
andra kapitlet räknas bland annat grundläggande rättigheter som yttrandefrihet
och informationsfrihet upp.
Svenska grundlagar ger medborgarna ett
bra skydd gentemot staten. 1995, ungefär samtidigt som gammelmedier blev just
gammelmedier började dock Europa Konventionen, som har en mer tveksam
inställning gällande de grundläggande friheterna, gälla som svensk lag.
”Konventionen garanterar i artikel 10
yttrande- och informationsfriheterna, men godtar samtidigt att stater som är
bundna av reglerna gör undantag från dem med hänsyn till vagt definierade
intressen, som den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott,
skyddande av hälsa eller moral, av enskildas goda namn och rykte m.m.”
För att vara helst säker på att
Konvention utgör ett skydd gällande ett yttrande krävs helst att man studerar
rättspraxis från Europadomstolen. Något som jag är övertygad om att ganska få
svenska användare av sociala medier är medvetna om (inklusive mig själv som
relativt aktiv bloggare, facebook-användare och twittrare).
Integritetsskyddet riskerar också att
skadas när vi frivilligt lägger personliga åsikter, känslor och tankar i
händerna på de sociala medierna och dess koncentrerade ägarskap. Här skyddas vi
varken av svensk lagstiftning eller av en Europa Konvention. Information som
noggrant bokfördes av DDR:s säkerhetspolis innan kommunismens fall delar vi nu,
ofta utan eftertanke, med oss av utan att blinka. Kanske är en jämförelse med DDR:s
säkerhetspolissystem och de sociala mediernas ägare en överdrift, men vi bör
tänka på att informationen vi delar lagras och att vi som användare inte har
rätt att radera den.
/Karolina Dahlgren
Källor:
Bill Kovach & Tom
Rosenstiel, (2007), The Elements of Journalism
Anders R Olsson, (2009), Yttrandefrihet & tryckfrihet
www.newsmill.se
P1, Journalistik 3.0 och den digitaliserade demokratin –
Almedalen, 2011-07-07
Mycket intressant inlägg! Dina resonemang och argument känns välgrundade och texten har bra flyt. Jag gillar att du diskuterar frågan om integritetsskyddet, som jag anser är en viktig fråga som tyvärr ofta blir bortglömd.
SvaraRaderaMvh
Kim Alm
Så här skriver du:
SvaraRaderaungefär samtidigt som gammelmedier blev just gammelmedier började dock Europa Konventionen, som har en mer tveksam inställning gällande de grundläggande friheterna, gälla som svensk lag.
”Konventionen garanterar i artikel 10 yttrande- och informationsfriheterna, men godtar samtidigt att stater som är bundna av reglerna gör undantag från dem med hänsyn till vagt definierade intressen, som den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott, skyddande av hälsa eller moral, av enskildas goda namn och rykte m.m.”
Nej, det är svensk tryckfrihetslagstiftning som gäller. Och den är inte bara gammal (från 1767) utan garanterar yttrande- och tryckfrihet
Väldigt bra inlägg!
SvaraRaderaDet är intressant hur du tar upp att intåget av sociala medier kan hjälpa journalisten att hitta nya infallvinklar och öka nyhetsflödet. Jag tror det är sant och det finns nog både bra och dåliga sidor med det. Jag kan undra om alla val vi måste göra kommer att begränsa vårat nyhetsintag. Om vi bara väljer vad vi är intresserade av, vilket vi kommer att göra, så får vi ett väldigt smalt spektra av nyheter.
Men samtidigt kan en följd av att vi har lättare att delta i nyhetsrapporteringen bli att vi blir mer engagerade också.