Recension av Katarina Wennstams bok ”Flickan och skulden – en bok om samhällets syn på våldtäkt”
Bokens handling – flickan och skulden
Under bokens första kapitelnamn ”Uppklädd och utmanade” finns ett citat som lyder: ”Skulle jag våldta nån skulle jag ta hon i kort kjol.” Det är en ung kille från Hjulstaskolan som blivit citerad. Jag vänder blad och befinner mig i ett somrigt litet samhälle i Mellansverige. En våldtäkt har för några timmar sedan ägt rum och kvar finns ett numera splittrat kompisgäng. Jonna, en av bokens huvudpersoner, vaknar och vägrar tänka vidare på vad som hänt. Det beskrivs hur hon drar ett täcke över huvudet och hur hennes kompis Jenny skrikande undrar. Jonna har ingen aning. Smärtan i analöppningen, blodet, spyorna och urinen på lakanen gör Jonna lamslagen och förvirrad.
Jag läser vidare om en, av många, anmälningar som blivit liggande hos polisen. Ärendet handlar om en grov gruppvåldtäkt. Flickan som uppger att hon våldtagits vaginalt sju gånger och tvingats utföra oralsex minst tre gånger heter Lena. I tingsrättens dom beskrivs flickans klädsel ”hon hade en svart klänning, en orange genomskinlig topp, skor, samt behå och trosor”. Uppgifterna om Lenas klädsel vid det aktuella tillfället, som efterfrågades av en polisman, återfinns i domen.
I boken beskrivs även hur ett våldtäktsoffer i en svensk domstol måste kunna uppvisa bevis om ord står mot ord. Bevisbördan ligger alltså hos målsäganden och åklagaren. I England och Kanada är situationen omvänd. Där är det alltså gärningsmannen som krävs på bevis gällande ett samtycke från offret.
Det är en becksvart historia om våldtagna kvinnors kamp för rättvisa och upprättelse. Men det är framför allt berättelsen om hur det svenska samhället, i dess olika plan och kontexter, bidrar till att lägga skulden på offret.
Författarinnans förhållande till journalistik och ”New journalism”
Författarinnan Katarina Wennstam varvar tankar och känslor från huvudpersonerna med citat och utdrag hämtade från det svenska samhället. Redan i bokens inledande kapitel visar hon på det kommande upplägget. Med en fot i den litterära inlevelseförmågan gestaltats offrens helveten, medan den andra står stadigt i journalistikens krav på källor, sanning och etik genom citat och domstolsbeslut.
I artikeln ”New Journalism blir aldrig gammal” beskriver Jan Gradvall vad epoken ”New journalism” innebär och hur den myntades 1973 (som av ett sammanträffande också är året då bokens författarinna föddes):
”En ny generation journalister förnyade tidningsreportaget genom att låna berättartekniska grepp från romanförfattare.”
Boken tillhör den journalistik-litterära-genren ”New journalism”. Skildrandet av hur våldtagna kvinnor far illa i samhället (i boken även kallad den andra våldtäkten) utan att varken domstolar eller regering reagerar är ett lysande exempel på grävande journalistik och dess förmåga att belysa missförhållanden. Ett gripande reportage som med hjälp av den litterära formen ges ett större känslomässigt svängrum utan att tappa verklighetsförankring.
Att boken bara delvis tillhör den litterära genren skulle kunna tydliggöras genom en mätning av författarinnans tid vid skrivbordet. Jämfört med en romanförfattares något mera stillasittande inhämtande av inspiration är boken ”Flickan och skulden” baserad på iakttagelser och intervjuer med och av den svenska verkligheten.
Bokens otäcka innehåll – sanningen
Författarinnans användande av citat förstärker och exemplifierar berättelsen om det svenska samhällets syn på våldtäkt och de skuldbelagda kvinnorna. Citat från besök på skolor, polisstationer och domstolar runt om i landet gör att hennes berättelse fastnar. Domar och citat kan liknas med ett ankare – förankrat i den dystra verkligheten, vilket i sin tur gör det svårt att bortse från de skildrade missförhållandena. Efter att ha läst en hemsk roman kan det upplevda obehaget viftas bort med hänsyn till det fiktiva. ”Flickan och skulden” lämnar läsaren med sanningen.
Källor och inspiration:
Wennstam, Katarina, Flickan och skulden – en bok om samhällets syn på våldtäkt (2002), Albert Bonniers Förlag
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaVälskrivet inlägg, läsningen är intressant och tydlig. Men jag hade kanske önskat att "Författarinnans förhållande till journalistik och ”New journalism”" hade tagit upp lite större del av blogginlägget.
SvaraRaderaMen jag håller med dig i dina åsikter och du gör det enkelt för läsaren att förstå och följa ditt resonemang.
Hej Karolina!
SvaraRaderaTack för läsningen av ett mycket välskrivet inlägg! Det är tydligt och lätt att hänga med i dina tankar.
Jag har själv inte läst boken, men blev inspirerad till att göra det när jag läste ditt inlägg. Det verkar vara en bok som tar upp många olika delar kring ämnet. Du skriver även att boken innehåller många citat, jag antar att det levandegör boken på ett bra sätt? Bra formulerat i sista stycket av inlägget!
Tack för läsningen
/ Emelie Röjeskog
Hej! Mycket bra skrivet. Ett citat ur boken som påverkar mig mycket är :
SvaraRaderaTre män från Södertälje har friats av Svea hovrätt från misstankar om våldtäkt mot en 18-årig flicka. Kammaråklagaren säger att domen visar att en berusad kvinna är rättslös. Kvinnan hävdar att hon sa ifrån att hon inte ville, men hon var för rädd och berusad för att göra våldsamt motstånd. Hovrätten menar dock att hon inte befann sig i något hjälplöst tillstånd.
Detta är en skam!