Etik i medierna

Etiska regler för press, radio och TV. Eller vänta nu. Reglerna innefattar egentligen inte radio och TV. De har istället en alldeles egen granskningsnämnd speciellt utvecklad för dem. Okej, reglerna heter etiska regler för press, radio och TV, men behandlar enbart ärenden gällande tidningar och så kallade periodiska tidskrifter. Titeln är besvärande och logiken frånvarande.

Nåväl, Pressens Opinionsnämnd och den något senare instiftade Allmänhetens pressombudsman har i huvudsaklig uppgift att skydda enskilda mot oförskyllt lidande genom publicitet. I stora drag. Etiken ses inte som några vedertagna och nedskrivna regler. Istället beskrivs etiken som en slags ansvarsfull hållning gällande den publicistiska uppgiften.

      

Skydda enskilda mot oförskyllt lidande? Jag slår upp ordet oförskylld och finner orden orättvis och oberättigad. Läser vidare i kurslitteraturen om den förväntade etiska ansvarfulla hållningen gällande det publicerade. Jag drar följande slutsatser. Ordet oförskyllts betydelse är högst kontextuell. Ansvariga utgivares syn på vad som orättvist och oberättigat lidande måste därför variera kraftigt. Så också den ansvarsfulla hållningen. De etiska reglerna flyter likt en obestämd form över landets tidningsredaktioner. Ansvariga utgivare är medvetna om att det viktigaste är att kunna hänvisa till kontexten och det enskilda fallet då det gäller att komma undan med tveksamma publikationer.

De etiska reglerna ska spegla ett samhälle som är i ständigt förändring. Varje publiceringsfråga är därför unik. Kontexten, liksom samhället, byter ständigt skepnad. Uppfattningen om vad som är god moral förändras därefter.

   

I radioprogrammet Medierna i P1 (2009-01-31) hör jag Aftonbladets ansvarige utgivare Jan Helin resonera kring tidningens skriverier. Han kan reglerna och resonerar sakligt kring varför det var relevant att publicera etnicitet och religion. Helin vet att oförskyllt lidande och etisk hållning avgörs av kontexten. Publiceringarna försvaras med förklaringen att det är farligt med en konstifiering och att vem som helst ändå kunde ha hittat uppgifterna om de misstänkta mördarna. Den ansvarige utgivaren greppar tag i den obestämda formen och skräddarsyr därefter reglerna så de passar tidningen perfekt. Oavsett om det är etiskt snyggt eller inte.

Pressforskaren Stig Hadenius talar för en mer generösare namnpublicering i svenska medier. Hans resonemang bygger på att det kan förhindra framtida brott. Stig använder sig av en väl beprövad taktik och talar till – vår rädsla. Jag vill förhindra framtida brott, men inte på bekostnad av människors frihet. Även här anser jag den obestämda formen vara besvärande. För egentligen gör de ansvariga utgivarna i vårt avlånga land som de vill. Kanske avgörs känsliga publiceringar av dagsform? Kanske kan det med en pressforskares utsagor i ryggen åter igen hänvisa till en förändring i samhället, till det enskilda fallets kontext? Jag förstår att uppgiften att fastställa en allmänt rådande etik är komplicerad samtidigt som jag oroar mig för den enskilda personens risk att drabbas av mediala övergrepp. En orättvis behandling som de flesta har glömt redan nästa dag, men som kan sätta djupa spår hos den oförskyllde.

/Karolina Dahlgren

Källor:

Olsson, R, Anders, Yttrande och tryckfrihet – handbok för journalister, 2009

Medierna i P1 (2009-01-31)

SvD, ”Medierna borde publicera namn oftare”, 15/4-2008  

    

                  

Blogg A: Nyhetsvärdering

Under den gångna veckan har jag följt några av Sveriges mest lästa webbtidningar. Mitt följande av den svenska webbpressen är i sig inget ovanligt. Nyheter intresserar mig och frivilligt ägnar jag dagligen mycket tid åt att söka färsk information på nyhetsfronten. Det ovanliga är den typ av glasögon jag haft på mig när tidningarnas webbsidor nu scannats av. Efter att ha tagit del av teorier gällande journalistikens nyhetsvärdering, synades nyheterna, dess sidplacering och utrymme, med andra ögon. Användandet av nyhetsvärderande glasögon har fött tankar och reflektioner. Vilka jag, med återkoppling till kurslitteraturen, har för avsikt att presentera närmare i detta blogginlägg.

Statsminister Fredrik Reinfeldts (M) uttalande, att den svenska pensionsåldern bör höjas, var under tisdagen den 7:e februari 2012 en huvudnyhet i Dagens Nyheter. Uttalandet värderades även högt hos Expressen, Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Efter en nyhetsvärdering kom uppräknade webbtidningar fram till en och samma slutsats, att statsministerns tankar om höjd pensionsålder, är en huvudnyhet. Vad ligger bakom att fyra svenska webbtidningar, med relativt varierande politisk ståndpunkt och säljkrav, väljer samma linje? För att göra ett försök att förklara, eventuella bakomliggande tankegångar till beslutet, krävs att vi sätter oss in i redaktionens villkor och värderingar. Redovisningen av de redaktionella villkoren och värderingarna underlättas, från och med nu, genom två grupperingar. Där den första gruppen består av Expressen och Aftonbladet och den andra av Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. I mitt försök att redovisa nyhetsvärderingens funktioner kommer användandet av de klassiska kriterierna vikten, icke-normalt, närhet, konflikt, elitpersoner, lättbegriplighet och nytt att användas. I boken En grundbok i journalistik sammanfattat som VINKELN (Häger, 2009, sid 93).

Gällande den första gruppen, bestående av Expressen och Aftonbladet, kommer nu personliga och möjligtvis fördomsfulla slutsatser att dras. Både Expressen och Aftonbladet är beroende av att sälja lösnummer. Deras löpsedlar och förstasidor är därför livsviktiga och bör innehålla säljande rubriker. Det seriösa och för samhället viktiga kommer då ofta i andra hand. Visserligen hör statsministerns utsagor till den samhällsviktiga kategorin, men jag vill påstå att det inte är på grund av nyhetens samhällsbetydelse tidningarna vigt stor plats åt statsministerns uttalande. Istället tror jag att höga försäljningssiffror ligger till grund för redaktionernas beslut. Med ekonomisk vinnig som drivkraft producerar tidningarna därefter nyheter där vinkelns bokstäver, de klassiska kriterierna, är utgångspunkt.

De båda tidningarnas medarbetare har för länge sedan kommit till insikt om att elitpersoners handlingar resulterar i fler sålda lösnummer. Till beslutet hör även redaktionens värdering om att nyheten är lättbegriplig, förslaget att höja pensionsåldern är svårt att missuppfatta, vilket antagligen leder till att allt fler vill läsa artikeln och då också köpa tidningen. Att händelsen innefattar något nytt är också av stor vikt, uttalandet fanns inte i går eller förra veckan, nyhetens behag väcker förhoppningsvis ett habegär hos fler. Nu har vinkelns tre sista bokstäver tagits i beaktning – elitperson, lättbegriplighet och nytt. Antagligen finns resterande fyra bokstäver också med i nyhetsvärderingen. Vikt och icke-normalt täcks upp i och med statsministerns kontroversiella uttalande. Närheten uppfylls då den innefattar det svenska politiska läget och vårt gemensamma politiska sammanhang. Att statsministerns uttalande dessutom, med stor sannolikhet, kommer att leda till debatt och där med också en konflikt, gör inte saken sämre.

Den andra gruppen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladets redaktionella nyhetsvärdering, arbetar utifrån en annan ekonomisk utgångspunkt. Självklart finns även här ett intresse av att locka fler läsare, men samhällsbetydande nyheter går före ekonomisk vinning. Detta då tidningarna främst livnär sig på prenumerationer och kvalité istället för säljande löp. Kanske värderas här vinkelns fyra första bokstäver högre. Vikt, icke-normalt, närhet och konflikt får gå före elitperson, lättbegriplighet och nytt. Poängen är att vinkelns kriterier används lika flitigt och konsekvent hos de båda grupperna trots varierande målsättning och syfte. Att känna till vinkelns betydelse är därför av stor vikt oavsett var du som journalist hamnar. Det förklarar även tidningarnas val av samma huvudnyhet, politiska och ekonomiska skillnader till trots.              

Så till reflektioner gällande ytterligare en nyhetsvärdering. Terroristen Anders Behring Breivik skakade i somras en hel värld. Bombattentatet i centrala Oslo och dödsskjutningarna på ett socialdemokratiskt ungdomsläger fick oss alla att hålla andan. När Breivik den här veckan, efter en lång tids isolering och psykiska undersökningar, åter kunde synas i rätten var det mediala intresset stort. Här anser jag att Østlyngen och Øvrebøs (Häger, 2009, sid 85) tankar vara intressanta som reflektionsbas. De menar på att en skrämmande nyhet får oss, märkligt nog, att känna oss trygga. Vetskapen om en oroande nyhet kan alltså resultera i betryggande tankar om att det inte drabbade oss själva. Att läsare vill ha nyheter rörande kriminalitet och olyckor har, enligt författarna, framgått i undersökningar. Frågan är om vi, med en svensk kontext som utgångspunkt, verkligen kände oss lugnare efter nyhetsrapporteringen från vårt grannland. Nyheten berör kriminalitet och olycka i allra högsta grad, något som vanligtvis får oss att känna trygghet. I det här fallet förändrades plötsligt nyhetsrapporteringens utlovade trygghetskänsla. Efter ett dåd så groteskt, horribelt och oväntat var det omöjligt att befinna sig i en trygg sfär. Mediedrevet kring en av de värsta förbrytarna i modern tid grundar sig istället, enligt mig, på skräck och rädsla. Vi söker alla fortfarande svar på frågan varför och hur det kunde ske. Kanske som ett försök att lindra vår egen vånda gällande händelsen. Bilder och artiklar om den norske terroristen kommer därför alltid vara av stort allmänt intresse och därför också som nyhet värderas högt.                    

/Karolina Dahlgren

Digitala källor: Aftonbladet, Expressen, DN, Svenska Dagbladet, P1-radio Medierna

Tryckta källor: Björn Häger, En grundbok i journalistik (2009)